När jag tittar tillbaka, och minns.
Datum: 2012-03-29 Tid: 16:11:49
Hon ser honom på långt håll. Där utanför, i den fria världen. Där känslor inte var lika starka och beroendeframkallande. Den världen hon trott att hon förlorat. Honom som hon trott hon förlorat. Honom och allt det han bar med sig.
Hon ser på honom och känner en plötslig ilning gå genom hela kroppen. Vad fin han är, finare än hon mindes. Hon stannar upp en sekund och bara ser på honom. Så börjar hon gå, fast långsammare nu. Rädslan kommer tillbaka.
Vad ville han med henne? Hur kunde han vara kär i henne? Vad trodde han att hon skulle ge honom? Vad kunde han möjligtvis tro att hon hade att ge honom? Mer än den sorg och det besvär som han redan fått erfara. Mer än allt ont hon redan gjort honom. Hur kunde han vara kär i henne? Var han verkligen kär? Jo, det var han, har var den renaste, rakaste människa hon någonsin träffat, han skulle aldrig ljuga för henne. Hon vet inte ens om han kan.
Tillskillnad från henne. Hon kan. Hur kan man älska en människa som ljuger.
Hur ska hon kunna ta emot allt det som han vill ge henne? Hur fan ska hon kunna göra det?
Hon har inte rätt till det även om han älskar henne nu, och vill att hon ska ta emot allting. Men hon är rädd att han en dag ska hata henne för det. När han en dag inser vem hon egentligen är, den dagen när han inser hur usel och liten hon faktiskt är. Det gör ont i henne när han viskar att hon är vacker, hon bäver för den dagen då han ser hur ful hon egentligen är. Hon har inte rätt att förstöra hans liv med sitt. Allt det tunga, allt det svarta hon bär på.. Han är värd så mycket mer, så mycket bättre. Hon borde lämna honom. För hans skulle borde hon verkligen lämna honom. Hon vet ju att hans liv skulle bli bättre.. utan henne.
Kommentarer
Trackback
