isabellaja

Hej vänner. Jag vill säga något. Jag vill prata om hur mycket jag hatar världen. Men det går inte. För varenda jävla gång jag sätter mig framför det här tomma vita arkivet så blir det tyst. Det enda jag kan höra är mina egna andetag.

Jag ursäktar mig redan innan. För chansen är stor att det blir tyst här. Livet kan som sagt springa ifatt en ibland, om inte förbi tom. Nu är det min tur att ta hand om, jag ska finnas och stötta, in i det sista. Så lova mig nu att ni tar hand om er så länge! Xx