ta min hand och kom så går vi vidare
Efter en halvtimmes skrivande och suddande så har jag insett att det inte går att beskriva det jag försökt få fram. Obeskrivlig kärlek till sin mamma!
Efter tio års kamp genom kronsik leukemi, tusentals gråtande nätter och miljoner besök på sjukhuset så är det nog inte bara jag som är en starkare person. Att se sin mamma väga 40 kilo, sittande i rullstol utan hår är något som många ha mardrömmar om. Att ständigt vara orolig över att mista den som står en närmast om hjärtat. För mig har detta varit vardag så länge jag kan minnas. Det finns så många som man vill tacka, så många som har haft inverkan på mitt liv. Som har hjälpt mig att klara av vardagen. Nu börjar jag gråta. Men som jag sa, jag tror inte man kan beskriva eller tacka nog för det alla har gjort.
Idag är vi påväg tillbaka, speciellt mamma. Man får alltid bakslag som är jobbigt att ta sig upp ifrån. Men har vi klarat oss hittils så klarar vi allt. Jag älskar dig mamma och vi är så glada att vi fick ha dig kvar, vad skulle vi annars gjort? ♥
pussssss
jag brukar vara stenhård.. men nu är jag jätte mjuk <3
puss på bästa
jag bryr mig om dig bella. du vet att du är starkare än de flesta, hoppas allt är som det ska! blir tårögd av att läsa detta och veta att jag inte kan stötta dig på samma sätt som förut, men du vet ändå att du har min rygg. hör av dig om det är något<3
jag älskar dig
och jag vet att du är rädd för att mista de som står dig nära
var inte det när det gäller mig
jag är alltid din vän, jag är alltid vid din sida
det lovar jag <3
älskar din min belli bear!
jag blir tårögd av att bara läsa det här bella! Det är inge många gånger jag har hört dig klaga om detta, medans andra klagar över saker och ting som inte ens är i närheten av i den skala du är med om. Du är en superstark person, ni båda är starka!
